overjarnvagsbron

Det är en vanlig tisdag för många. Så också för Lars Olsson, en man, mäklare, make, medspelare och människa. I våra ögon är han dock mest känd som Öfvres öfverhufvud. Här ska vi över en lunchbjudning komma lite närmre vår general. Jag trycker in mig i bilen mellan papper om trevliga vinterstugor i Sälen, med öppna spisar, nära till liften och heltäckningsmatta i äkta björnpäls. Båda mobilerna ligger på laddning. Han verkar stressad. Mina förhoppningar om en mäklarbricka såhär i lunchtimmen försvinner ganska snabbt. Med en fot i Örebro, en i Sälen och en i Turkiets pärla, Istanbul, som han har ett flyg till imorgon för en trevlig långweekend med familjen. Det är mycket nu. 

Vi börjar från början med familjen bestående av mamma Anki, pappa Thomas och hans tre bröder. Lars är från början en vanlig grabb från Nasta. Som senare blev en grabb från idyllen i Halltorp. Bilen svänger in på en regnig parkering, samtidigt som det kommer på tals hur Lars var i skolan. De minnen som etsat sig fast verkar främst vara från högstadiet där vi får känna rebellen Lars Olsson. ”Jag och Haren (Christian Wargendahl) var absolut inga bad guys, men vi var intresserade av de sociala studierna snarare än de akademiska.”, uttrycker han sig.

Men ni var aldrig inne hos rektorn?

”Haren var. Jag klarade mig ganska bra. Han var alldeles för snäll och för dålig på att ljuga”, säger han när vi vandrar i deo- och airfreshener- avdelningen på Coop. Vi tar snabbkassan. Tid är inte bara pengar i Olssons värld. Det är så mycket mer. Han fortsätter:
”Jag har aldrig gillat skolan. Visserligen hade jag hyfsade betyg, ett MVG i träslöjd bland annat.” Butikschefen kommer fram och frågar hur det gick i derbyt. Den perfekta entreprenören svarar glatt och lyckas få ett leende tillbaka. Detta är vardagsmat för presidenten, liksom korvpengar och de snabbmakaroner vi just inhandlat.

Vi åker hem till väster. ”Det är ingen optimal lägenhet. Den största nackdelen ligger väl i att jag har Victor Bladh- Nilsson över gatan och att han kan se att min bil står parkerad här. Privatlivet har fått sig en rejäl törn kan man säga.” Det ringer, han ursäktar sig.

Väl i lägenheten möts jag av en häst, men som snabbt visar sig vara en hund. Jag blir obekväm och frågar i ren panik vilket träslag den härliga parketten egentligen är gjort av. Han hinner inte svara då det ringer igen. Han plockar fram hela kastrullskåpet för att hitta en lämplig makaronkastrull samtidigt som han konverserar med kunden, hunden och mig på samma gång.

Hur är matlagningskunskaperna och intresset för mat?

”Jag är totalt ointresserad av mat. Det blir Athena och Anja som är mina livlinor när det kommer till kost här i livet.”, svarar han. Athena är en gammal grekisk gudinna från den Grekiska mytologin, men i det här fallet syftar Lars på den lokala pizzerian ett kvarter längre ner på Hertig Karls allé. Den sistnämnda är Lars sambo. ”Samtidigt är jag riktigt bra på det jag lagar.” Lars hade ett svagt G i hemkunskap i högstadiet och hans största bedrift beskriver han själv vara en mindre inkastad snödriva genom fönstret och över Oscar Berglunds scones under en lektion i åttan.

En intressant fundering som jag tror många undrar över är, varifrån din vinnarinstinkt kommer? Var det mycket tävling mellan dig och bröderna i barndomen?

”Klart att vi tävlade mycket, i allt. Samtidigt var det aldrig på liv och död. Jag tror att jag alltid har varit en vinnare på grund av att jag är förbannat bra på att fuska. Under min uppväxt har jag fuskat i allt. Det är en bra väg för framgång*.”, säger han och visar stolt upp hans mindre parti med ketchupflaskor som står uppradade som pokaler i kylskåpet. Telefonen ringer. Makaronerna blir överkokta. Hunden är bajsnödig och cirkulerar oroligt omkring i lägenheten som målas av majsolens strålar. Lars svär över att durkslaget är borta.

När föddes ledaren i dig?

”Jag tror alltid jag har haft de egenskaperna på många sätt. I skolan genom att hålla lite låda, kanske lite för mycket för vissas smak. Men det där är något genetiskt. Alla vill nog vara i centrum någon gång på något sätt. Samtidigt är det inget beroende, jag kan sluta när jag vill.”, menar han och sveper två glas Coca Cola inom loppet av tio sekunder. (*Självklart innefattar detta inte viktiga saker som deklarationer och tentor på högskola ska tydliggöras)

Även om jag inte känner att jag fått ut allt jag vill av Lars bakgrund, så går jag vidare till mer formella frågor. Det märks att det är en man med en stor dos integritet. En simpel journalist kan inte komma närmre över en vanlig lunch. Vi kommer överrens om att inte prata om det Öfvre har varit, utan det som är och komma skall.

Vad är nästa steg för klubben i dina ögon?

”Vi har alltid försökt att anpassa oss efter hand. Att vi spelar i fyran idag är en saga i sig och att vi har en egen plan. Allt sådant kommer efter hand, vi har startat ett samarbete med Marieberg genom ett B-lag. Ett lyckat samarbete såhär långt. Det är väl de ekonomiska ramarna och tiden som sätter stopp för mer.”

Hur står sig klubben ekonomiskt och vad är nästa investering?

”Vi går som alltid plus minus noll. Vi är inget lantbrukarlag eller har några större kontakter inom finansvärlden. Som vanligt går vi plus- minus- noll. Det är tråkigt eftersom man skulle vilja investera mer för spelarna i truppen och ge förmånligare priser på medlemskap och träningskläder. Det känns däremot förbannat bra att alla vet vad som gäller och visar hjärta genom att föredra en klubb där vi är klubben istället för att få tre tusen spänn under bordet ute i Kumla.”, säger han och glider in på Öfvre IP. ”En barrack för vanlig ombyte är nästa projekt men de pengarna finns inte idag.”

Sett till det sportsliga 2010 kontra 2011, hur ser du en förändring?

”Att vi klarade oss kvar och fick mycket nytt blod i spelare och på ledarsidan tror jag har fått en nytändningseffekt. Rasmus Norén har speciellt varit en intention i spelet då vi fått någon som kan avgöra matcher. Även om det finns fler som gått rakt in i startelvan och varit fantastiska såhär långt. Försäsongen har varit annorlunda med bättre träningsegenskaper vilket jag tror varit en nyckel för en bra start.”, säger han och får ett nytt samtal. Någon kund i Sälen har bestämt sig för att sälja. Jag har bestämt mig för att svälja, den sista korvpengen till hundens stora förtret.

Här någonstans kommer vi in på fotbollsförbundets roll i och ältar det i en halvtimme. Kontentan landar i att vi inte vet vad de gör men tycker båda att det är märkligt hur prioriteringar och makten ligger hos män som sitter på två stolar. Exempelvis hur en lista över konstgräsplaner helt ändras över ett stängt möte nere på idrottens hus. ”Det känns lönlöst att försöka få hjälp.”

Lars egen fotbollskarriär började i Nedre, men byttes sedan till pappa Thomas gamla klubb i Brickebacken, IFK Örebro. Intresset i övrigt har alltid legat på Söder i Stockholm och Hammarby IF. Mamma Anki jobbade i Stockholm under en tid och bröderna fick ofta plåtar till den omtalade stämningen inne på Söderstadion. Din egen fotbollskarriär i dagsläget, vad är målet med det idag?


”Jag har väl tänkt fortsätta dominera i B-laget i år. Med tanke på jobb och semestrar blir det nog svårt att ha något annat mål i dagsläget”, säger han och blickar mot den inramade bilden på en söderhavsö omringat av turkost vatten. ”Det blir Thailand i vinter igen.” Han vill däremot inte känna igen sig vid den stereotypa solsidan- svensken som jobbar hårt, grillar, tittar på Idol och åker just till Thailand för lite vardagslyx med lugn och värme under vinterhalvåret. ”Nej, det är väl mest för att få lite lugn och värme under vintern. Jag åker ju inte till samma ställe utan jag försöker varva mellan öst- och västkusten. Jag skulle nog kalla mig en äventyrare, ja”, säger han bestämt och visar upp lite av sin DVD- samling i vardagsrummet. Visserligen på min begäran. Fondväggen pryds med semesterbilder och balkongläget som väntar på kvällssolen utanför.


Det är en komplex och mångsidig man denne Lars Olsson. Själv tycker jag mig känna tillräckligt många sidor för att se en helhetsbild av denne ordinäre man. Det finns något solidariskt och stolt över denne man, som snabbt kan förvandlas till en djurvän och en sådan som åker hela vägen från väster till öster för att lämna ett glömt skrivblock efter en självupptagen journalist. Ingen kan nog sätta fingret på vad som gör Lars till Lars. Men alla som kommer under skalet hittar en pärla som man vill behålla i vänskapsskrinet livet ut. 




Recept på "En standard":

1 kastrull med vatten
4 dl snabbmackisar (låt koka tre minuter)
4 st Hot Dogs (stek tills önskad färg och yta)
Mycket ketchup
Mycket Amerikansk dressing

servera med Coca Cola och en trevlig dillkvist

Tips: Tre minuter går snabbare än man tror.



  
                                 

Semester igen. Kunskapskanalen rullar med en persisk författare som föreläser drar obligatoriska kulturkrocksskämt. Publiken bestående av grå kärringar från svenskt kulturliv fnissar trivsamt så att de afrikanska örhängena gungar i takt bland stolsraderna. Kanske borde jag ha dåligt samvete över att jag inte gör något, men det har jag inte. Upplevelsenojan, som exempelvis att flytta till Norge för att sälja solblekta t-shirts med örntryck, det har jag växt ifrån. Samtidigt har jag köpt ett stickeralbum för att samla och byta bilder med kidsen på jobbet under VM, det där med vuxenlivet verkar jävligt paradoxalt.

På tal om VM. När Jens Lind gjort sin ”(konstpaus) I den lilla byn Mowbana (konstpaus) fyra mil bort festen och landets största arena (konstpaus), här är verkar allt dött . Men skenet bedrar (konstpaus) jag träffar fyraårige Amoneke vars livsglädje och hopp finns inom just fotbollen, han säger att han drömmer om at få spela en VM-final (konstpaus) trots att ingen av hans sju bröder har någon pappa … och så vidare”- reportage som är lika obligatoriskt som skitnödigt. DÅ vet man att det är VM. Samtidigt i TV4 sitter högstadiegrabbarna och drar skämt om hur fjantiga tjejerna på SVT är. Ekwall och Lundh garvar skånsk och efterblivet åt Hussfledt som måste dra vassa kommentarer för att kompensera för sin obefintligt lilla snopp som måste få se ljuset i efter gymnastiken. Kåmark som tillsammans med Ravelli är de ända som fortfarande lever av VM -94, försöker lika desperat som sin frisyr, att hooka en tio år ynge TV- producent. TV4 mot SVT känns ganska avgjord på förhand med ett 30-årigt pubertalt TV4 mot ett (kanske för) rutinerat SVT. Själv föredrar jag det som fungerat förr. Smygkommunist som jag är.

På tal om VM. Det här med politisk-ekonomiska- debatten kring VM har jag inte orkat in i. Men spontant tänker jag att ett evenemang av den här kalibern är bland det bästa man kan göra för att visa världen att man är en fungerande demokrati. Som skapar någon form av legitimitet som nation och så kommer pengarna sedan, istället för att satsa pengarna först och försöka vinna visa världen på annat sätt att man har ett fungerande samhälle. VM är en investering för Sydafrika, på lång sikt vill säga. Ingen har väl påstått att fotboll ska ta bort all svält under en månad? Jag tror på sådana här projekt, företagare som jag är. Samtidigt så älskar journalistkåren att förklara Sydafrika som ett misslyckande innan det har börjat, vilket kan bli det största hindret för Sydafrikanerna.

Nu har jag i vanlig ordning pratat om allt än just fotbollen. Men det är väl just det VM handlar om 2010.

Eller ja, Martin Hansson ”Rättskiparen” var en het potatis också. Jag hade sympatier i fem minuter. Sedan kom jag på att killen gör det på heltid och att klubbar som Öfvre betalar killen för att sumpa VM-plats för Irland, då gör man inte sitt jobb. ”Helhetsbilden är bra”, det säger vi inte om en spelare sumpar en straff i VM eller om en läkare opererar fel ben. Alla gör misstag, men det är bara Martin Hansson det är synd om när det kommer till konsekvenser av arbetet.

På tal om mediedrev. Kungliga bröllopet står för dörren. Örebros gåva blir en vacker stig i Öfvres sommaroskog. Det var snack om att lägga den i Solfjäderskogen i Nedre, men sen kom man på att varken monarkin eller Örebro vill förknippas med ett bostadsområde hämtat från 50-talets Bratislava. Klart att det ska ligga i Öfvre, eller Kungliga Öfvre om jag får be.  

Min spoken word- karriär kanske började och slutade i mitt förra inlägg, känslan av er obegriplighet kändes i luften ända här nere vid sundet. Jag får väl hålla mig till mina framgångsrika intervjuer.

När jag inte gick runt och diktade längst vinrankorna på Visingsö producerade jag nämligen en stor intervju med fotbollsansvarige Lasse ”I´ll Gigante” Olsson och ekonomipamp Jens Forneng*.

Vi tar oss tillbaka till lördagskvällen på Visingsö, klockan har passerat tolv och de flesta ligger till sängs. På min vandring genom anläggningen träffar jag en utmärglad och belåten Cederulf som snart med en pillejamare i magen låter Johnny Blunder ta honom med på äventyr i drömmarnas stad där taktiska system och fasta situationer inte är något att oroa sig för. I Brun 7, det vill säga ”styrelserummet” lyser lampan än. Jag knackar på dörren. ”KOD?”, får jag till svar. ”Herregud, är det kodat här?”, tänkte jag men vet samtidigt hur en journalist av min kaliber alltid måste vara beredd på sådana här kniven-mot-strupen-situationer. Jag tar mig samman. Efter drygt trettiofem minuter knäcker jag koden ”Mjällby”. Trettiofem minuter senare är intervjun igång. Jens sitter febrilt trycker i sig sockerpiller från sin PEZ- behållare med stirriga ögon. Lasse sitter med diverse amorteringar och skakar på huvudet och torkar av svetten i nacken med näsduken med jämna mellanrum.

Från hörnet sticker två rakade stubbar med respektive 48:or ut. ”Gruffe har fortfarande mardrömmar om grusplaner och den kalla vintern, han vill inte sova ensam”, säger Jens. Jag nickar förstående. Längst väggen står pärmar uppradade och i mitten sitter kontraktet som säkrades inramat på väggen, men det känns längesen nu. Hur ser ni på tiden efter förra säsongen hur har det sett ut?

Lasse: - Det är väl ingen hemlighet att det sportsligt har sett lite krångligt ut under försäsongen med framförallt besvärliga väderförhållanden. Samtidigt finns det mycket positivt som klart väger över de negativa aspekterna på inledningen av 2010 om man ser till klubben i stort.

Jens: - Jag instämmer.

Berätta vad händer i klubben som vi vanliga dödliga inte ser och vad som inte kommer i tryck i medierna?

Lasse: - Vi har tillsatt en ny styrelse för det första, vilket känns jättebra. Det stora maskineriet och energin utanför planen läggs just nu på Öfvre IP.

Lasse tar fram en stor pappersrulle som han sedan tejpar upp på väggen, det är en planlösning. Han ställer sig upp och börjar peka med hela handen:

-          Omklädningsrum med golvvärme, dimmers i hela huset, enhetlig tapet, eldrivna persienner …

Medans Lasse stolt och noggrant går igenom anläggningen kvadratmeter efter kvadratmeter pratar jag med Jens utan att på något sätt ignorera Lasse:

-          Styrelsen består av välkända namn vars förankring främst är inom släkt och familj. Nya ordföranden Thomas Olsson är exempelvis bekant från förut.

Vad kommer detta innebära för oss spelare, kommer styrelsen på något sätt direkt påverka det fotbollsmässiga?

Jens: - Nej inte alls, Jonas kommer fortfarande ha hand om det fotbollsmässiga och vi har stort förtroende för hans arbete kring laget. Däremot vilket alltid har varit ett signum för klubben, så vill vi se en underhållande och offensiv fotboll.

Lasse: - … och så kommer vi installera isbad som exempelvis används av Engelska landslaget för rehabilitering. I början kommer vi däremot byta om på klassisk mark vid Stommens IP och Mosjö skolan.

Diskussionen svävar ut om tiden på Stommen, ”Planen lutade så mycket att man kunde sätta sig upprätt med planen ryggstöd vid sidlinjen när man skulle sola och käka glass”, säger Lasse. Bygget Öfvre IP kommer givetvis vara en följetång under hela sommaren och hösten här på bloggen.

Andra nyheter inför säsongen är givetvis övergångsfönstret, sammanfatta vad har hänt?

Lasse: - Vi har värvat bra. Angelo Da Silveria från ÖSK Söder, Martin Duberg från Nedre, Högman gör efterlängtad comeback, Tom Oleson från Arboga Södra …

Jens: - … Angelo ser riktigt bra ut. Sen har vi Kihlgård på gång också.

Lasse: - Nej Jens, det har vi inte alls. Han är inte på långa vägar klar och vi vet inte hur det kommer gå där. (Två dagar senare var även Christoffer Kihlgård från ÖSK Söder klar för Öfvre).

En möjlig läcka i styrelsen blev snabbt igentäppt. Men visst har det funnits fler ryktesspridningar, exempelvis FK- Kenny som dök upp redan inför förra säsongen vad hände där?

Jens: - Han var inte speciellt aktuell i år kanske, men det är ett exempel på där Kumla kan visa sina ekonomiska muskler och erbjuda spelare guld och gröna skogar. En tung förlust i Emanuel Dogan är ett annat exempel på där plånboken inte räcker till. Men det är en spelare vi hoppas kommer tillbaka, där också herr Olsson nickar instämmande.

Vad söker vi typ av spelare i klubben? Vilka egenskaper söker vi efter när vi ger oss ut på jakt efter nya spelare?

Lasse: - Lojalitet, personlighet …

Martin Duberg springer förbi fönstret i vårnatten och ser oss genom rutan, varpå han inte kan låta bli att dra ner brallorna och trycka upp skinkorna mot rutan.

-          … social kompetens, helyllestuket liksom. Jag har ju själv scoutat Duberg under en längre tid. Han kommer växa.

Viktigt att lägga till är att Öfvre Adolfsbergs profilering med spelare från närområdet, även om den inte är avsiktlig. Öfvre den klubben i Adolfsberg med flest seniorspelare från närområdet. Adolfsbergs IK har åtta presenterade i sin trupp varav två juniorer, Öfvre Adolfsberg har elva spelare och ingen egen ungdomsakademi. Den kontroversiella övergången Nedre till Öfvre har alltid varit en het potatis där Kristoffer Kindgren faktiskt var först att ta klivet om jag minns rätt, Duberg nu senast. Finns det något mer att hämta därifrån?

Lasse: - Vi har för det första inte dragit över någon, det brukar komma av sig självt. Men i dagsläget finns det väl ingen aktuell spelare Jens?

Jens: - Nej inte direkt, tråkigt att Nedre har tappat sin själ …

Lasse: - Själlöst och hjärtlöst.

Hur är relationen nere på Mörners mellan områdets två överhuvuden Olsson – Mauroy? När ni kommer samtidigt in i Parkhallens kö, kassa tre, vem är det som får vika undan eller byter kö?

Lasse: - Det där är bara sådant som ni journalister har konstruerat. Det finns inget agg mellan mig och Claes, han bjöd mig faktiskt på middag när jag brutit benet. Jag och Anders åkte till Lugnet och det var en trevlig tillställning. Så det där har du inget för. Det är en artig och korrekt herre, han är kanske inte alltid så glad i övergångsförhandlingar men det kan man ju förstå …

Del två kommer i veckan eller när det finns tid, håll ut. Här har ni ett smakprov:

”… det där är fortfarande ett polisärende som ironiskt nog ligger på Johan Åwalls bord fick vi höra i veckan. Men det är klart att det var jävligt obehagligt”.

*(Vid ett flertal tillfällen under helgen försökte jag komma i kontakt med Victor Bladh-Nilsson som sitter i valberedningen i Öfvres nya styrelse utan resultat, eventuella kompletteringar kommer ske då Bladh – Nilsson skickat ett utkast till sin assistent om kommentarer till intervjun).

Mycket vatten har flytit under Öresundsbron kanske till och med frusit till is sedan första delen av Älgå- intervjun publicerades. Mycket rom och cola har också flytit ner i diverse strupar. Ibland med is. Minns ni vart hoistorien med herr Älgå slutade? Låt mig ta er tillbaka där vi blev avbrutna förragången på ett morgonpiggt Kastrup:

"Om jag hade spelat en full säsong så hade jag kanske varit den som hämtade priser på Öfvre galan. Men det är klart att det är tuff konkurrens med många, vi har bra anfallare. Speciellt då Victor ..."
Telefonen börjar spela U2 hiten "I'ts a Beautiful Day". Han ursäktar sig och sätter in handsfreen i örat ...
Här följer nu del två.

Kastrup Airport 07: 36.

Flygplan landar och lyfter om varandra. Folk tar sig runt klotet på bara några timmar. Flyga igenom tidszoner, över stormande hav och kan ta del av alla jordens olika kulturer på mindre än en vecka. Tekniken och kommunikationskonsten har under de senaste åren exploderat. Det är bilden av den nya glabaliserade världen. På flygplatsens café mitt emot mig sitter denne bereste optikerstudent och mäter tempraturen cappuccino. Han förklarar:
- Det finns en "ap" på min iPhone som tempurerar alla former av kaffedrycker. Jag skulle inte kunna leva utan den.

Om vi fortsätter prata om din roll i Öfvre så vet vi att du är en anfallare i en klubb med en offensiv mentalitet där det spelas Cederulfskt 4-3-3 på pappret och i praktiken. Vi var tidigare inne på inte alltid finns på plats. Hur säker är du på din plats i det här systemet?
- Säker är jag absolut inte, som jag var inne på förut har vi bra anfallare. Om vi hade spelat ett system med bara två anfallare hade det blivit tight om plats. Då hade jag fått stått åt sidan, det tror jag. Med namn som Mariano, Victor, Jacce och nu Högman med flera visar på en bra bredd. Men en bra konkurrens givetvis. Det är ju inte för inget min gode väl Bladh- Nilsson ständigt är kandidat till klubbens bäste anfallare och spelare.

Han plockar upp The Times ur sin ekologiskt framkallade tygkasse med bröstcancerloggan på och i den ligger min tidigare intervju med Robert Säfström.
- Fan det va kul det här med Paulsen- historien. Jag läste den faktiskt på De Gaulle i Paris när jag väntade på ett försenat plan till London. Egentligen borde man sälja fastigheterna och bara flyta med. En annan bor ju på jordens flygplatser. Haha. På min iPhone finns det en "ap" där jag betygsätta alla flygplatser på en egen profil, som ett socialt community mellan oss "flyoholics" ...

På tal om Robbans Paulsenryck. Du är ju själv inte guds bästa barn liksom hela den gyllene 84-85- generationen?
Han lutar sig tillbaka med armarna i kors och fäster blicken under bordet och på mina nya Lejonsneakers.
- ... men du kan ju inte komma och påstå att jag skulle vara värst?
Hur då menar du? 
- Lasse är ju den största boven i dramat. Han har ju alltid varit den största tjurskallen på planen? Om man tittar vidare så har vi ju Jens som inte helt ologiskt har ett smeknamn hos gemene man som "Fitt- Jensa". Domare har vi aldrig hanterat bra. Lasse hade ett övertramp med en domarknuff som det blev långtidsavstängning på när vi var mindre. Vinnarskallarna finns ju där i oss på gott och ont.

Tror du att det finns en sanning i att ni 84-85:or som fick nitroglycerin i mjölkbaren i adolfsbergsskolans matsal, att ni och den vinnarmentalitet och tjurskallighet är en krydda till Öfvres segerrecept under de här åren?
- Ja, absolut. Ibland slår det fel. Robbans klassiker är ju ett prektexempel på det. Som tur är har ju Kjellström lagt skorna på hyllan och är idag bara åskådare annars hade det varit mer av övertramp vill jag lova.
... ja, bara åskådare är han väl inte? Han är materialansvarig också?
- Vem? Kjella? ... jaha, är du säker på det? Jag har aldrig sett han i den rollen ...

Hur tänker du om Öfvres framtid. Vart slutar resan? Om den nu slutar vill säga.
- Ja vad ska man tro. Om fem eller kanske sex år är jag övertygad om att  vi ser en Hectorkopia i Bladh springandes i division ett eller två och skörda framgångar.
Din egen framtid är givetvis oviss med en examen och jobb. Klubben verkar redan börja leta efter ersättare. Nummer tio sitter inte på din rygg längre. Den tycker Jacob Berggren att han är värd. Nummer tio är alltid nummer tio. Frågan är ju om Jacce klarar av den pressen och om han har egenskaperna?
- Det här jävla tramseriet började ju redan förra året då jag och Robban DELADE på nummer 18? Vafan är det?!
Linus ställer sig upp i Cafét, sträcker ut armarna på Fornengskt manér. Han höjher rösten:
- VET NI INTE VEM JAG ÄR?!, utbrister han till förvånade frukostgäster som börjar viska och skaka på huvudet till varandra.
- VET NI INTE VEM JAG ÄR?! VA?!, utbrister han igen och skrattar snabbt och osäkert. Kvinnan i kassan ber Linus att ta sitt förnuft till fånga. Jag ställer mig upp och försöker få honom att hitta sitt inre lugn. Men han plockar upprört och okontrollerat ihop sina högteknologiska saker och försvinner ut i morgontrafiken på Kastrup. Kanske för att besöka en ny stad, ett nytt land eller bara ett nytt hem i på en flygplats full av liv och full av funktionella nya "aps". Men han kommer återvända. Hans hem finns. Det finns där gräset stryker sig medhårs mot hans fötter och där alla vet vem han är. Nummer tio. Linus Älgå född till stjärna.

Om jag inte minns fel skrev Bodil Malmsten någon gång om hur folk förväntar sig att man ska kunna skita ur sig skrivna mästerverk på beställning. Själv har jag aldrig haft några problem med det. Men jag förstår dig Bodil det har jag alltid gjort. Vart vill jag komma i denna märkliga inledning? Jo, det faktum att decenniet 00-tal kommer bli ihågkommet som det då vilket skit som helst publicerades. Bloggen. Journalistikens utveckling på gott och ont. Mest ont. Vem som helst får säga och tycka vad som helst. Ett socialt tekniskt fenomen som är demokratiskt och fantastiskt. Problemet ligger i att det i Sverige finns en befolkning som under årtionden vant sig vid en god journalistisk kvalitét. Vilket leder till ett stort förtroende för journalistkåren. Att med en okritisk blick gå in i 00-talet och suga i sig denna mediala explosion leder till, i sportvärlden, en felaktig bild av hur idrottsvärlden ser ut.

Exemplet Olof Lundh som först jobbade för Expressen. Han utnyttjade sin roll som journalist och bröt mot de journalistiska etiska regler när han arbetade svart för en fotbollsagent. Här borde hans karriär varit över. Men idag är han en av de mest framstående fotbollsexperter i TV4. Hur gick detta till? Vi har genomgått en förändring i det svenska medielandskapet där mediekoncernerna har tagit över landet och världen. Exemplet Olof Lundh är i mina ögon ett praktexemplar för denna utveckling. Utfryst, med all rätt, på expressen efter att ha sålt ut sig. Koncernen Bonnier som äger bland annat Expressen och TV4 vill inte sparka denna Olof. Troligtvis på grund av arbetsskyddslagar eller avskedsutbetalningar. 2004 Olof drar in trettio papp i månaden på att byta färgpatroner i Mats Olssons kopiatior på Expressens redaktion. Detta är en ganska dålig deal för Bonnier. Istället får han en ny kavaj och en identitet på ett nystartat "fotbollskanalen" med ett svängigt smeknamn tillsammans med TV- kometen Ekwall. Detta promotas starkt i alla medier och det tycks in roliga webbinslag och panelprogram med Ekwalls nye sidekick. Svenska folket ser inte denna förvandling. "Fotbollskanalen är ju en så himla bra hemsida och spansk fotboll är ju så fräscht och på kartan med det nya Barcelona." Det tycker jag med. Men glöm inte att Olof Lundh alltid kommer vara en sell- out som gör vad som helst för pengar. Glöm inte att Lundh, trots att han verkar vara en riktig helyllekille, egentligen inte är intresserad av sanningen. Han tillsammans med flera andra i detta Sverige. Typ Markus Birro och typ Anja Gatu (som också är resultatet av det politiskt korrekta och feministiska 00-talet) är bara intresserade av berömelse och överlevnad i detta nya medielandskap. Birro är är vad Ronbinson- Robban var på 90- talet. Vi tillåter dem till det. Skillnaden är att alla förstod att Robinson- Robban inte var mer än en trasig profil som behövde bekräftelse. Birro har en makt i att han tycker på en av landets största tidningar. Vi bekräftar honom genom att acceptera och läsa vad han skriver om "sin Totti". Han har sökt bekräftelse i skuggan av en känd bror. Som fotbollsexpert, poet, samhällsvetare hos Ekdahl, manusförfattare and so on. Att jag skriver Marcus Birro och Mats Olsson i samma mening här är ett bevis på hur tragisk sportjournalistiken är idag.

Det borde inte finnas plats för alla eftersom det inte finns underlag för åttahundra tyckare ska tycka om svensk fotboll. Sökningen "Zlatan Ibrahimovic" har dubbelt så många Googleträffar än sökningen "Andra världskriget". FIFAs uttagning till världens bästa spelare och världslag är inte Zlatan tilltänkt. Ingen säger att de är någon form av urkund i "vem som är bäst". Men det är kanske så objektivt vi kan komma. Brolin var med i världslaget -94. Vad vet vi om hans karriär egentligen? Det som skrämmer mig är inte att det skrivs så larvigt mycket om Zlatan i svensk press. Det som skrämmer mig är att folk tror på att Zlatan på allvar tycker att han världens bästa spelare genom tiderna. Varför tror vi det? Vi ser han varje söndag på TV. Samma söndag gör John Carew fyra mål mot Wigan. Pato avgör ett Milanoderby. Zlatan gör ett mot Getafe. "FantaZtiskt" lyder rubrikerna varje jävla måndag.

Klart att ni förstår denna hysterin. Men förstår vi konsekvenserna av att Zlatan eller för den delen Henrik Löwdahl eller Stellan Carlsson i NA blir höjda till skyarna? Vad får vi för bild av verklighetsideal? Exemplet Carlsson som kom upp på träningen sist. Efter succé i Rynninge uppmärksammades Stellan mer än ofta i NA. Folk skriker efter Stellan i ÖSK. Han debuterar på Råsunda mot AIK. Om inte NA hade gått ut till hundratusen Örebroare, hade Stellan då spelat på Råsunda? Jag vet inte men det tål att tänkas på. Med facit i hand vet vi att Stellan ratades av bland annat Öster i tvåan och senare blev bakgrundsfigur till Calle Olsson i Karlslund. Ett annat exempel som däremot lyckades heter Nordin. Då Örebroarna krävde ett ÖSK- kontrakt även till denne spelare efter att ha dominerat i tvåan. Hur många hade egentligen sett honom vid den tidpunkten och hur många hade läst Uddlings måndagskrönikor?

Slutsatsen jag vill dra är att vara vaksam på mediernas makt och påverkan. Detta är inget jag kommit på. Men jag tycker att det måste ringas in som en av de viktigaste utvecklingarna i sportens värld när vi snart står inför ett nytt deccenium. Kritiskt tänkande heter det på universitetet. Skillnaden är att studentlitteratur grundar sig i forskning och fakta. Journalistik handlar om åsikter och en yrkeskår med all frihet i världen till att skapa sanningar. Bloggen är flaggskeppet för en ny dimension av yttrandefrihet. Jag är förespråkare för yttrandefrihet men jävligt kritisk mot den nya journalistiken. Jag skulle kunna gå in på hur Sverigedemokraternas framgång ligger i journalistikens tecken, men jag stannar här.
2010 är det året då bloggen och journalister som Olof Lundh avslöjas som hyckleri. Här med har jag grävt min egen grav. Men jag offrar mig för att alla drar sig upp ur skitkonsumtionen av alla tyckare. Kräv bra journalistik 2010. Typ som overjarnvagsbron. Här finns sanningen.

Ta en riktig praktfylla och lyssna till en dement Jan Malmsjö tala in det nya året.  Sätt inte på TV4 Sport och titta på nyårsraketer då Olof listar skojiga idrottsögonblick från året som gått. Göd inte Olof Lundh. Köp inte Ekwall. Köp för allt i hela världen inte Marcus Birro. Låt dem svälta. Måtte djävulen ta alla bloggare.