overjarnvagsbron

Mycket vatten har flytit under Öresundsbron kanske till och med frusit till is sedan första delen av Älgå- intervjun publicerades. Mycket rom och cola har också flytit ner i diverse strupar. Ibland med is. Minns ni vart hoistorien med herr Älgå slutade? Låt mig ta er tillbaka där vi blev avbrutna förragången på ett morgonpiggt Kastrup:

"Om jag hade spelat en full säsong så hade jag kanske varit den som hämtade priser på Öfvre galan. Men det är klart att det är tuff konkurrens med många, vi har bra anfallare. Speciellt då Victor ..."
Telefonen börjar spela U2 hiten "I'ts a Beautiful Day". Han ursäktar sig och sätter in handsfreen i örat ...
Här följer nu del två.

Kastrup Airport 07: 36.

Flygplan landar och lyfter om varandra. Folk tar sig runt klotet på bara några timmar. Flyga igenom tidszoner, över stormande hav och kan ta del av alla jordens olika kulturer på mindre än en vecka. Tekniken och kommunikationskonsten har under de senaste åren exploderat. Det är bilden av den nya glabaliserade världen. På flygplatsens café mitt emot mig sitter denne bereste optikerstudent och mäter tempraturen cappuccino. Han förklarar:
- Det finns en "ap" på min iPhone som tempurerar alla former av kaffedrycker. Jag skulle inte kunna leva utan den.

Om vi fortsätter prata om din roll i Öfvre så vet vi att du är en anfallare i en klubb med en offensiv mentalitet där det spelas Cederulfskt 4-3-3 på pappret och i praktiken. Vi var tidigare inne på inte alltid finns på plats. Hur säker är du på din plats i det här systemet?
- Säker är jag absolut inte, som jag var inne på förut har vi bra anfallare. Om vi hade spelat ett system med bara två anfallare hade det blivit tight om plats. Då hade jag fått stått åt sidan, det tror jag. Med namn som Mariano, Victor, Jacce och nu Högman med flera visar på en bra bredd. Men en bra konkurrens givetvis. Det är ju inte för inget min gode väl Bladh- Nilsson ständigt är kandidat till klubbens bäste anfallare och spelare.

Han plockar upp The Times ur sin ekologiskt framkallade tygkasse med bröstcancerloggan på och i den ligger min tidigare intervju med Robert Säfström.
- Fan det va kul det här med Paulsen- historien. Jag läste den faktiskt på De Gaulle i Paris när jag väntade på ett försenat plan till London. Egentligen borde man sälja fastigheterna och bara flyta med. En annan bor ju på jordens flygplatser. Haha. På min iPhone finns det en "ap" där jag betygsätta alla flygplatser på en egen profil, som ett socialt community mellan oss "flyoholics" ...

På tal om Robbans Paulsenryck. Du är ju själv inte guds bästa barn liksom hela den gyllene 84-85- generationen?
Han lutar sig tillbaka med armarna i kors och fäster blicken under bordet och på mina nya Lejonsneakers.
- ... men du kan ju inte komma och påstå att jag skulle vara värst?
Hur då menar du? 
- Lasse är ju den största boven i dramat. Han har ju alltid varit den största tjurskallen på planen? Om man tittar vidare så har vi ju Jens som inte helt ologiskt har ett smeknamn hos gemene man som "Fitt- Jensa". Domare har vi aldrig hanterat bra. Lasse hade ett övertramp med en domarknuff som det blev långtidsavstängning på när vi var mindre. Vinnarskallarna finns ju där i oss på gott och ont.

Tror du att det finns en sanning i att ni 84-85:or som fick nitroglycerin i mjölkbaren i adolfsbergsskolans matsal, att ni och den vinnarmentalitet och tjurskallighet är en krydda till Öfvres segerrecept under de här åren?
- Ja, absolut. Ibland slår det fel. Robbans klassiker är ju ett prektexempel på det. Som tur är har ju Kjellström lagt skorna på hyllan och är idag bara åskådare annars hade det varit mer av övertramp vill jag lova.
... ja, bara åskådare är han väl inte? Han är materialansvarig också?
- Vem? Kjella? ... jaha, är du säker på det? Jag har aldrig sett han i den rollen ...

Hur tänker du om Öfvres framtid. Vart slutar resan? Om den nu slutar vill säga.
- Ja vad ska man tro. Om fem eller kanske sex år är jag övertygad om att  vi ser en Hectorkopia i Bladh springandes i division ett eller två och skörda framgångar.
Din egen framtid är givetvis oviss med en examen och jobb. Klubben verkar redan börja leta efter ersättare. Nummer tio sitter inte på din rygg längre. Den tycker Jacob Berggren att han är värd. Nummer tio är alltid nummer tio. Frågan är ju om Jacce klarar av den pressen och om han har egenskaperna?
- Det här jävla tramseriet började ju redan förra året då jag och Robban DELADE på nummer 18? Vafan är det?!
Linus ställer sig upp i Cafét, sträcker ut armarna på Fornengskt manér. Han höjher rösten:
- VET NI INTE VEM JAG ÄR?!, utbrister han till förvånade frukostgäster som börjar viska och skaka på huvudet till varandra.
- VET NI INTE VEM JAG ÄR?! VA?!, utbrister han igen och skrattar snabbt och osäkert. Kvinnan i kassan ber Linus att ta sitt förnuft till fånga. Jag ställer mig upp och försöker få honom att hitta sitt inre lugn. Men han plockar upprört och okontrollerat ihop sina högteknologiska saker och försvinner ut i morgontrafiken på Kastrup. Kanske för att besöka en ny stad, ett nytt land eller bara ett nytt hem i på en flygplats full av liv och full av funktionella nya "aps". Men han kommer återvända. Hans hem finns. Det finns där gräset stryker sig medhårs mot hans fötter och där alla vet vem han är. Nummer tio. Linus Älgå född till stjärna.