overjarnvagsbron

Det är en vanlig tisdag för många. Så också för Lars Olsson, en man, mäklare, make, medspelare och människa. I våra ögon är han dock mest känd som Öfvres öfverhufvud. Här ska vi över en lunchbjudning komma lite närmre vår general. Jag trycker in mig i bilen mellan papper om trevliga vinterstugor i Sälen, med öppna spisar, nära till liften och heltäckningsmatta i äkta björnpäls. Båda mobilerna ligger på laddning. Han verkar stressad. Mina förhoppningar om en mäklarbricka såhär i lunchtimmen försvinner ganska snabbt. Med en fot i Örebro, en i Sälen och en i Turkiets pärla, Istanbul, som han har ett flyg till imorgon för en trevlig långweekend med familjen. Det är mycket nu. 

Vi börjar från början med familjen bestående av mamma Anki, pappa Thomas och hans tre bröder. Lars är från början en vanlig grabb från Nasta. Som senare blev en grabb från idyllen i Halltorp. Bilen svänger in på en regnig parkering, samtidigt som det kommer på tals hur Lars var i skolan. De minnen som etsat sig fast verkar främst vara från högstadiet där vi får känna rebellen Lars Olsson. ”Jag och Haren (Christian Wargendahl) var absolut inga bad guys, men vi var intresserade av de sociala studierna snarare än de akademiska.”, uttrycker han sig.

Men ni var aldrig inne hos rektorn?

”Haren var. Jag klarade mig ganska bra. Han var alldeles för snäll och för dålig på att ljuga”, säger han när vi vandrar i deo- och airfreshener- avdelningen på Coop. Vi tar snabbkassan. Tid är inte bara pengar i Olssons värld. Det är så mycket mer. Han fortsätter:
”Jag har aldrig gillat skolan. Visserligen hade jag hyfsade betyg, ett MVG i träslöjd bland annat.” Butikschefen kommer fram och frågar hur det gick i derbyt. Den perfekta entreprenören svarar glatt och lyckas få ett leende tillbaka. Detta är vardagsmat för presidenten, liksom korvpengar och de snabbmakaroner vi just inhandlat.

Vi åker hem till väster. ”Det är ingen optimal lägenhet. Den största nackdelen ligger väl i att jag har Victor Bladh- Nilsson över gatan och att han kan se att min bil står parkerad här. Privatlivet har fått sig en rejäl törn kan man säga.” Det ringer, han ursäktar sig.

Väl i lägenheten möts jag av en häst, men som snabbt visar sig vara en hund. Jag blir obekväm och frågar i ren panik vilket träslag den härliga parketten egentligen är gjort av. Han hinner inte svara då det ringer igen. Han plockar fram hela kastrullskåpet för att hitta en lämplig makaronkastrull samtidigt som han konverserar med kunden, hunden och mig på samma gång.

Hur är matlagningskunskaperna och intresset för mat?

”Jag är totalt ointresserad av mat. Det blir Athena och Anja som är mina livlinor när det kommer till kost här i livet.”, svarar han. Athena är en gammal grekisk gudinna från den Grekiska mytologin, men i det här fallet syftar Lars på den lokala pizzerian ett kvarter längre ner på Hertig Karls allé. Den sistnämnda är Lars sambo. ”Samtidigt är jag riktigt bra på det jag lagar.” Lars hade ett svagt G i hemkunskap i högstadiet och hans största bedrift beskriver han själv vara en mindre inkastad snödriva genom fönstret och över Oscar Berglunds scones under en lektion i åttan.

En intressant fundering som jag tror många undrar över är, varifrån din vinnarinstinkt kommer? Var det mycket tävling mellan dig och bröderna i barndomen?

”Klart att vi tävlade mycket, i allt. Samtidigt var det aldrig på liv och död. Jag tror att jag alltid har varit en vinnare på grund av att jag är förbannat bra på att fuska. Under min uppväxt har jag fuskat i allt. Det är en bra väg för framgång*.”, säger han och visar stolt upp hans mindre parti med ketchupflaskor som står uppradade som pokaler i kylskåpet. Telefonen ringer. Makaronerna blir överkokta. Hunden är bajsnödig och cirkulerar oroligt omkring i lägenheten som målas av majsolens strålar. Lars svär över att durkslaget är borta.

När föddes ledaren i dig?

”Jag tror alltid jag har haft de egenskaperna på många sätt. I skolan genom att hålla lite låda, kanske lite för mycket för vissas smak. Men det där är något genetiskt. Alla vill nog vara i centrum någon gång på något sätt. Samtidigt är det inget beroende, jag kan sluta när jag vill.”, menar han och sveper två glas Coca Cola inom loppet av tio sekunder. (*Självklart innefattar detta inte viktiga saker som deklarationer och tentor på högskola ska tydliggöras)

Även om jag inte känner att jag fått ut allt jag vill av Lars bakgrund, så går jag vidare till mer formella frågor. Det märks att det är en man med en stor dos integritet. En simpel journalist kan inte komma närmre över en vanlig lunch. Vi kommer överrens om att inte prata om det Öfvre har varit, utan det som är och komma skall.

Vad är nästa steg för klubben i dina ögon?

”Vi har alltid försökt att anpassa oss efter hand. Att vi spelar i fyran idag är en saga i sig och att vi har en egen plan. Allt sådant kommer efter hand, vi har startat ett samarbete med Marieberg genom ett B-lag. Ett lyckat samarbete såhär långt. Det är väl de ekonomiska ramarna och tiden som sätter stopp för mer.”

Hur står sig klubben ekonomiskt och vad är nästa investering?

”Vi går som alltid plus minus noll. Vi är inget lantbrukarlag eller har några större kontakter inom finansvärlden. Som vanligt går vi plus- minus- noll. Det är tråkigt eftersom man skulle vilja investera mer för spelarna i truppen och ge förmånligare priser på medlemskap och träningskläder. Det känns däremot förbannat bra att alla vet vad som gäller och visar hjärta genom att föredra en klubb där vi är klubben istället för att få tre tusen spänn under bordet ute i Kumla.”, säger han och glider in på Öfvre IP. ”En barrack för vanlig ombyte är nästa projekt men de pengarna finns inte idag.”

Sett till det sportsliga 2010 kontra 2011, hur ser du en förändring?

”Att vi klarade oss kvar och fick mycket nytt blod i spelare och på ledarsidan tror jag har fått en nytändningseffekt. Rasmus Norén har speciellt varit en intention i spelet då vi fått någon som kan avgöra matcher. Även om det finns fler som gått rakt in i startelvan och varit fantastiska såhär långt. Försäsongen har varit annorlunda med bättre träningsegenskaper vilket jag tror varit en nyckel för en bra start.”, säger han och får ett nytt samtal. Någon kund i Sälen har bestämt sig för att sälja. Jag har bestämt mig för att svälja, den sista korvpengen till hundens stora förtret.

Här någonstans kommer vi in på fotbollsförbundets roll i och ältar det i en halvtimme. Kontentan landar i att vi inte vet vad de gör men tycker båda att det är märkligt hur prioriteringar och makten ligger hos män som sitter på två stolar. Exempelvis hur en lista över konstgräsplaner helt ändras över ett stängt möte nere på idrottens hus. ”Det känns lönlöst att försöka få hjälp.”

Lars egen fotbollskarriär började i Nedre, men byttes sedan till pappa Thomas gamla klubb i Brickebacken, IFK Örebro. Intresset i övrigt har alltid legat på Söder i Stockholm och Hammarby IF. Mamma Anki jobbade i Stockholm under en tid och bröderna fick ofta plåtar till den omtalade stämningen inne på Söderstadion. Din egen fotbollskarriär i dagsläget, vad är målet med det idag?


”Jag har väl tänkt fortsätta dominera i B-laget i år. Med tanke på jobb och semestrar blir det nog svårt att ha något annat mål i dagsläget”, säger han och blickar mot den inramade bilden på en söderhavsö omringat av turkost vatten. ”Det blir Thailand i vinter igen.” Han vill däremot inte känna igen sig vid den stereotypa solsidan- svensken som jobbar hårt, grillar, tittar på Idol och åker just till Thailand för lite vardagslyx med lugn och värme under vinterhalvåret. ”Nej, det är väl mest för att få lite lugn och värme under vintern. Jag åker ju inte till samma ställe utan jag försöker varva mellan öst- och västkusten. Jag skulle nog kalla mig en äventyrare, ja”, säger han bestämt och visar upp lite av sin DVD- samling i vardagsrummet. Visserligen på min begäran. Fondväggen pryds med semesterbilder och balkongläget som väntar på kvällssolen utanför.


Det är en komplex och mångsidig man denne Lars Olsson. Själv tycker jag mig känna tillräckligt många sidor för att se en helhetsbild av denne ordinäre man. Det finns något solidariskt och stolt över denne man, som snabbt kan förvandlas till en djurvän och en sådan som åker hela vägen från väster till öster för att lämna ett glömt skrivblock efter en självupptagen journalist. Ingen kan nog sätta fingret på vad som gör Lars till Lars. Men alla som kommer under skalet hittar en pärla som man vill behålla i vänskapsskrinet livet ut. 




Recept på "En standard":

1 kastrull med vatten
4 dl snabbmackisar (låt koka tre minuter)
4 st Hot Dogs (stek tills önskad färg och yta)
Mycket ketchup
Mycket Amerikansk dressing

servera med Coca Cola och en trevlig dillkvist

Tips: Tre minuter går snabbare än man tror.