overjarnvagsbron

I kedjehuspalatset på Ekoxevägen har lugnet lagt sig. Alla bröderna Säfström har lämnat hemmet. Mellanbrodern, den som det aldrig satsas på, hette Robert. Fotbollskarriären började i Nedre och var tillsammans med Oscar Schwarz och Daniel Westin, länge Mauroys guldpojkar nere på Lugnet. Han bröt sig loss från gubbväldet och hamnade på segertåget -07 och -08 i Öfvres tröja nummer 18. Idag bor han brevid Odense bryggeri. Overjarnvagsbron satte sig på tåget och träffade honom över en Chai Te på det trendiga stammisfiket inne i city.

Tack för senast, Öfvrehelgen i Köpenhamn var en succé. Hur minns du den?
- Tack själv! Matchen kunde gått bättre (Danmark-Sverige). Vi gjorde allt vi kunde. Vi hade värmt upp hela natten och morgonen innan, sprit med Neger och President. Sedan fortsatte vi in i andra andningen på dagen och sen kom regnet och vätan som höll i sig hela natten.

Det gjorde vi verkligen, det finns många oförglömliga historier därifrån om någon minns dem. Du studerar i Danmark och bor i en av världens mest alkohliserade länder, hur håller du dig i form?
- Ölkulturen är stark. Har haft vissa stressfakturer och varit lite rosslig, rent klimatmässigt har det varit en kämpig övergång. Läkarna tror att jag kan vara i full gång med träning inom de närmsta veckorna. Men jag litar klart på min grundkondition, sprang på nitton blankt på fem kilometer under högstadietiden.

När kommer du hem till Örebro igen?
- Jag kommer hem här om någon vecka. PeO sitter i klistret, nejdå, men jag ska hem och vittna jag behöver inte gå närmre in på det. PeO är dock inblandad. Hem till Öfvre? Ja, dit kommer man alltid förr eller senare.

Det syns att träningen minskat, han har inte blivit lönnig men fått anlag för dubbelhaka. Åldern börjar ta ut sin rätt, han beställer in en till wienerkringla. Han torkar svetten i nacken med handflatan, tittar på mig ...
- ... ja, inte fan är man nöjd med året. Jag hade det tufft på plan i år. Hittade inte rätt och bollen rullade inte min väg i år. Inte lagets heller för den delen. Vi spelade bra i många matcher men det ville sig inte. Själv ser jag min säsong som ett stort fiasko.

För oss som inte var i närheten av Närke de sista omgångarna i fyran upplevde en tortyr. Nagelbanden blödde varje fredagskväll. Jag ringde dig inför de fem sista omgångarna. "Vi åker ur, det är jag säker på", så lät det då. Det gick ju vägen? Har du varit inställd på ett respass till femman hela året?
- Ja och nej. Samtalet kan jag inte såhär på rak arm minnas, men jag trodde att vi skulle gå sämre. Samtidigt trodde jag vi skulle klara oss kvar. Debutsäsongen har vi ändå imponerat tycker jag. Vi har fört många matcher som jag tittat på och spelat ut en del lag. Så rent spelmässigt och truppmässigt hör vi hemma i fyran. Tabellen känns inte så jävla viktig, vi spelar ju för publiken. Nu har vi något att bygga vidare på och nästa år blir det åka av utábara helvete.

Vi kommer in på barndomen. Robert blir öm i rösten, den där mjuka helyllekillen kommer fram bakom ett par välpolerade Ray- Bans som jag speglar mig i men inte riktigt tror på. Han minns fortfarande hur Monarken gick som en jojo mellan skolans fotbollsplan, bara ett stenkast från barndomshemmet, och köket där mamma Anita rullade köttbullar. Kanske var det jobbigt att krossa tryggheten och bryta sig loss från Nedres navelsträng som satt hårt runt halsen. Eller varför var just Robert än av de sista att lämna klubben för Öfvre?
- Jaadu. Robert fimpar ciggen bland flirkulorna i juckapalmen som har julbelysningen kvar bland bladen. Han blickar ut genom fönstret mot gatan där folk springer på och av lunchen, han fortsätter:
- Det var svårt att lämna något man hållt fast vid så länge. Man är väl lite nostalgisk sådär, men när jag valde att byta kändes det som det mest självklara jag någonsin gjort faktiskt.

Jag minns, tror det var -05, min första säsong i A-truppen. Alla i det yngre gardet satt och skålade på Pizzeria Parken över att Nedre missat uppflyttningen till trean. "Det var kul innan Hessel kom till klubben", påpekar alltid ni 84-85or, men du hängde ju kvar bra länge. Är du inte den mest Nedresympatiske i klubben?
- Ja alltså, jag kan inte säga att jag direkt vantrivdes i Nedre. Mer kan jag inte säga.

Hur gick snacket i de nya svartbygget till omklädningsrum sista året om Öfvres framgångar?
Robert beställer in en öl till och ett par yngre Öfvrefantaster har fått syn på oss genom fikets fönster. Intervjun avbryts. Autografer skrivs, sedan slår det Robert att han beställt en smörgåstårta som måste hämtas ut innan tvåsnåret. "Lovade grannkärringen att hjälpa henne, hon har det inte lätt vetu". Det är en väluppfostrad ung gentleman från Öfvre Adolfsberg den där Säfström. Han lägger dricks och drar ett skämt som får hela fiket i gungning, det är en trevlig prick den där Säfström. Dörren går igen och folk säger i kör "De er ei myckigt hyggelige menske di deer Sefstrome"

---

Smakprov ur Del 2:
"... han låg bara och skrek.  Jag fick höra efter matchen han var en lovande handbollsspelare ... Tror att den karriären kan fått en ny vändning"

Vi har med andra ord bara värmt upp. Del 2 kommer snart på din favoritblogg.