overjarnvagsbron

Vi börjar där vi slutade. Jag följer med Robert i bilen, där han överröstar Ledins "Knivhuggarrock" när vi rullar långsamt genom den gemytliga stadsmiljön av fabriksarbetare som är på väg hem från jobbet. Jag stiger in i ett varmt hem, det är välbonat. Nybakt bröd och en hög med svamp ligger på köksbordet, "Ja, det var gårdagens skörd. Det är otroligt vad skogen är fylld med skatter", säger Robert med något religöst i blicken. Jag sätter mig vid köksbordet och Robert häller upp en femtona jäger.

... många Öfvrefantaster förknippar Robert Säfström med Östansjö hemma, sista omgången, 94:e minuten. Det står 3-3 och biljetten till femman är bokad. Då brinner det till i straffområdet efter en hörna. Bakom mig ligger en kille ner och kvider som om han pallat plommon för första gången och ätit alldeles för mycket.  Domaren blåser straff och Öfvre förlorar matchen. Nu har du chans till upprättelse, hur ser du tillbaka på det här idag?
Det blir tyst en lång stund, Robert stirrar ner i högen av trattisar.
- Jag minns att jag gjorde en ganska bra match, spelade vänsterback, vilket inte var någon bekant position men tränaren gillar tydligen att flytta runt på mig. Vill minnas att det vart hörna och att jag täckte första stolpen. (Jag har för mig att det var bakre) Därefter blev det grötigt framför mål och bollen hamnade vid mig, kommer inte ihåg om det var jag eller någon bredvid mig som rensade undan bollen men iväg flög den.
Robert gör en paus ... sen då?
En halv sekund efter att bollen försvunnit får jag dobbar inkörda i vaden av en flygande Östansjöspelare, vilket resulterar i att det bränner till i skallen och jag slår till han i magen. Vilket oturligt nog domaren uppfattar. Det var en rätt jobbig tid efteråt, det var tråkiga telefonsamtal på nätterna, mail och arga brev där i tre veckor. Inte minst när vi sedan spelar skit dåligt i kvalet och förlorar dubbelmötena mot Garphyttan som är långtifrån ett bättre lag än oss. Det var en stor sten som släppte när vi ändå fick gå upp då Eker tog klivet upp i trean. När jag tänker tillbaka så är det lätt att skratta åt det men när det hände var det mindre roligt.
Han reser sig upp, går ut, tror att han tar en cigg. Han kommer in och sätter sig. Är du okej? frågar jag.
- Fan, uuh, ångesten bara förlamar hela kroppen när jag tänker på det. Helvete. Det var sömlösa nätter, det är ett helvete att leva med. Usch, ja fyfan ...

Han samlar sig efter ännu ett glas. Intervjun kan fortsätta. Men varifrån kommer denna ilska? Robert Säfström är ju på gatan en sympatisk herre som hjälper samhället. Ordförande i grannsämjan och är världsfadder till Fatima åtta år i Papa Nya Gunea. Vad händer på fotbollsplanen egentligen?
- Det uttalas [Faddimah].
- Ursäkta, [Faddima]?
- Nej, [Faddimah]. Han hämtar breven från Childhood i översta skrivbordslådan.
- Det finns en passion för att verkligen kunna hjälpa och ge. Att ge när man har så mycket och andra har så lite, säger han och visar en bild på [Faddima] när hon poserar framför byns ekologiska veteodling.
- Såg du Faddergalan sist? .. börjar Robert. Men jag måste avbryta klockan rinner iväg. Jag har ett tåg att passa.
Åter till ämnet Robert, finns det någon undergroende ilska där under som bara måste komma ut?
-Ja, ärligt talat vet jag inte vad det är som händer, men jag ska vinna oavsett pris, varje träning och varje match. Om det är på väg att gå åt pipan är jag kanske inte den bästa att gömma min frustration. Men Östansjömatchen blev en läxa, det blev en vändning i livet. Jag tycker jag lugnat ner mig mer nu. "Man är ju inte 20 längre."

Många är nog nyfikna. Vad är det värsta i råskinnsväg Robert Säfström gjort på en fotbollsplan, är det Östansjö eller finns det fler lik i garderoben?
- Den garderoben är fullare än Zicos barskåp (Ja, det är väl alltid tomt?). Många skulle tro att det är Östansjömatchen. Slaget i sig var ganska milt, i pojkallsvenskan fick jag in sjuhelvetes tackling på en kille. Knak, armen gick rakt av sen låg den där jämsides med armen. Alla var i chock det var en riktig skräckfilm där han låg och skrek, ingen vågade gå fram till honom. Hörde efter matchen att han var en lovande handbollsspelare ... tror att den karriären fick en ny vändning.

Klockan börjar bli mycket. Dags att runda av. Om vi leker med tanken Robert att du fick vara vem som helst i Öfvre för en dag. Vem skulle du vara då?
- Lasse Olsson, inget snack.
Varför då?
Det måste vara en mäktig känsla att springa runt på planen och se laget prestera match efter match, säsong efter säsong och veta att det här det har jag varit med och skapat. Utanför plan kanske jag skulle valt någon färgstarkare karaktär, hahah, nej jag gillar Lasse. En fantastisk kille.

Öfvres damlag laddar på riktigt ordentligt till nästa år och kommer jogga hem serien. Vad har du för kloka råd att ge dem?
- Det är helt fantastiskt! Vill gratulera alla tjejer som skrivit på för Öfvre och jag ska se så många matcher jag kan. "FORZA ÖFVRE!", utbrister Robert och höjer glaset. Här slutar dejten. Jag rullar hemåt, overOresundsbron, och konstaterar att Robert Säfström trivs här mellan den hårdkokta knivhuggarrockaren och den harmoniske naturälskaren som njuter av och har båda fötterna på moder jord.