overjarnvagsbron

Kastrup 06: 30. Sextio mil härifrån stiger arbetarsöner upp i Öfvre för att stoppa ner sina sneakers i skolryggsäcken, för att de vet hur mamma senare samma morgon kommer tvinga på dem vinterkängorna idag igen. När det 09: 20 blir morgonrast plockas otaliga sneakers ur ryggsäckar. Den högra alltid lite mer sliten ovanpå, speciellt tydligt är det för dem som har vita Nikies. Väl ute på skolgården väljs det "Jag är Malm!", ropar någon. "Meh, a okej då måste väl jag vara Reinebrandt- fjant igen då", hörs tätt efter och alla skrattar hånfullt, sådär geniunt elakt som bara mellanstadiepojkar kan göra. Sen uppstår tumult, det ser ut som en fiskmarknad i Istanbul en sommarmorgon, alla ska höras och synas. En rastvakt får reda ut begreppen, "Okej, alla vill vara Älgå. Men tänk på att det måste finnas sådana som passar fram Älgå, som Forneng eller Wirén?". Men det löser inget, någon stackare utsees till Forneng, han vägrar vara med och går bort för att behålla sin stolthet med en stor klump i halsen och en kamp mot tårarna. "Alla vill vara Älgå ...", det är en självklarhet.  "Alla vill vara Älgå ..." men det finns bara en Linus Älgå.
Planet var försenat. I lila skjorta, kavaj och glasögon, en manbag över axeln och ett litet rullande handbagage, håret är som det är efter en natt från "The Big Apple", New York, idag är det Köpenhamn, det nya hemmet. Imorgon kanske det är Tyskland eller Kuba. Ingen vet vart han befinner sig i världen denne Älgå. Inte enns han själv verkar det som, tre synkade klockor på armen blottas när han hälsar. "Ja ibland ringer jag vänner i New York eller Tokyo, då måste jag veta att jag inte ringer och väcker dem", säger han. Han har verkligen brutit sig loss. Vi sätter oss på flygplatsens Sushi Bar. "Jag kommer knappt ihåg hur köttbullar smakar", säger han.

Du har ju varit runt, efter många omständigheter kring familj, jobb och studier. Din fotbollskarriär har varit oviss du har spelat i många klubbar, Pålsboda, Liepzig, Nedre, din nuvarande danska klubb, Öfvre och så vidare. En fotbollsterm som kommer upp är "klubbkänsla", hur går dina tankar kring det?
- Det är som du säger ibland kräver livet att man rör på sig. När det gäller klubbkänslan ser jag det såhär, att det spelar ingen roll i vilken klubb du spelar i. Du kan spela i tusen klubbar, men klubbkänsla handlar om vilken klubb du hör hemma i. I mitt fall är det Öfvre.

Ja, för du har varit med länge i klubben, Hur började allt egentligen?
- Det har jag. Jag vill inte sticka ut hakan och säga att jag var med och grundaden, men jag har varit med från starten. Lång innan sjätte juni 2004 hade jag varit med och snackat om att starta upp Öfvre. Om jag minns rätt tror jag inte att jag fick förfrågan, jag bara gick dit och dominerade träning efter träning. Haha, nej men jag har kört på.

Du har haft ganska stort inflytande och är en ledartyp i truppen. Med tanke på din rutin och dina fotbollskunskaper sägs det att du fått lite förmåner. Inga ekonomiska, men det finns kanske trots allt en viss särbehandling i Öfvre och krinng dig?
Han vrider lite på sig och tänker efter en stund innan han svarar.
- Alltså förmåner, det är klart att man har haft bra kontakt. Under Cederulf- eran känner jag kanske inte igen det. Men under de första åren så fanns det kanske ett inflytande.

Det sägs att du vägrade att bli utbytt i matcherna och att du vägrade spela om du inte fick lägga straffarna?
- Det var under Kjellström- eran, en legendarisk tränare som ofta glöms bort tyvärr. Jag minns hur jag, Anders och Lasse satt uppe käkade ölkorv och tog ut startelvan kvällen innan match. Vi visste ju hur det skulle se ut, ja det var en fantastisk tid. Kanske ingen direkt förmån, men det var ju sällan vi började på bänken.


Det har hänt en del sedan dess, idag med egen plan och spelar med storheter som IFK Kumla. I år spelade Öfvre i division fyra och klarade sig kvar. Vad tycker du om 2009 med Öfvreögon sett? 
- Vi kan gå ur seriespelet med huvudet högt, vi gör en bra säsong.

Din egen insatts, du ledde trots allt interna skytteligan innan du flyttade hit ner. Hade du vunnit den skytteligan?
- Jag var inte med så länge så jag har svårt att utvärdera min säsong. Men vi började ju tungt. Givetvis hade jag vunnit skytteligan.
Jag skrattar till lite. Men han stirrar bara allvarligt tillbaka. Jag harklar mig ... skulle du blivit "årets anfallare", för det är ett pris du aldrig vunnit?
- Det vet jag inte om jag kan säga. Om jag hade spelat en full säsong så hade jag kanske varit den som hämtade priser på Öfvre galan. Men det är klart att det är tuff konkurrens med många, vi har bra anfallare. Speciellt då Victor ...
Telefonen börjar spela U2 hiten "I'ts a Beautiful Day". Han ursäktar sig och sätter in handsfreen i örat. "Hello Alga here, oh good morning mr. Smith ... yes, yees, yes. I'm at Kastrup right now, call my office around lunch, yees, yes, yes ...". Han ursäktar sig igen, det var en kollega från Brighton. Linus berättar sedan om planerna att öppna en klinik på Manhattan. Jag går på herrarnas. Vid pissoarens porlande vatten tänker jag på hur denne Älgå har mött den stora världen från att sprungit med sina sneakers, han var den typen som hade vita Nikies, hur han sprang till Illmar Taalers Konsum på helgerna och dreglade vid lösviktsgodiset. Och nu ska han till Manhattan utan ryggsäck med sneakers, nu är det manbag med laptop. Illmar Taaler på Manhattan, undrar hur det hade gått? 
En dansk vaknar i hörnet. Han sätter sig på knä och lägger en präktig spya flyter fram över klinkergolvet. Sen böjer han ner huvudet ur pissoaren och tar en klunk. Jag går ut. På vägen ut lyckas jag inte undvika att få danskjävlig gubbspya på mina nya vita Lejon sneakers.

Ur del 2:
"Man borde kanske vara mer privilegiad tycker man ..."